Mardrömmar

Måste höra lite snabbt med dig (när jag ändå sitter här på tåget och tråkar)
Kan du något om drömmar?

Jag drömmer vidriga mardrömmar, jag vaknar svettig, fryser, gråter…

Inatt sprack min mage och alla mina inälvor och tarmar flöt ut på golvet. I drömmen var smärtan lika fruktansvärd som att föda barn. Och jag dog

Jag springer, blir jagad, knivhuggen…
Mina barn dör, och jag kan inte skilja mig från dem utan har dem i frysen, och försöker återuppliva dem varje dag.

Sjuka! Fruktansvärda och galna drömmar.

20130731-192708.jpg
Död, drunkning men oxå känslor av att bli bedragen. Den fruktansvärda tomheten man känner då någon man älskar varit otrogen eller sviker en…

Egentligen är det inte handlingen i drömmen som skrämmer mig, utan de verklighetstrogna känslorna dem framkallar.

Vad kan man göra för att undvika drömmar? Ska jag vara helt ärlig så vågar jag nästan INTE lägga mig ikväll..

En liten knäpp dröm jag hade i förgårnatt (inte farlig, men kolossalt pinsam)
Jag åt middag med Tomas Ledin och hans fru (känner dem inte)
Vi åt räksallad och jag hade magknip. Plötsligt bajsade jag på mig, och korven rullade fram mot Ledins fötter.
Jag fick panik och blev livrädd att han ska märka, och försökte lätt sparka bort den. Men den fastnar under sulan och jag fick inte loss den.
Sen vaknade jag med ett ryck!

Kan du något om drömmar?

Vad är det som skapar dem och vad kan man göra för att förhindra och påverka dem?

0

Tåget hem från Kurridutt

Alltid lika kul!
Idag drogs jag med i lyckostormen och började själv gråta…

Sitter på tåget hem till Ystad. Filip har åkt gocart med den äldsta sonen och Charlie. Tristan är med sin goa kusin Mio och hans pappa Daniel i Halmstad och Lance har ”raggat brudar i Falsterbo” och ska möta upp mig på stationen i Malmö om en stund.

20130731-185823.jpg

20130731-190107.jpg
Vilken härlig dag vi haft!!

20130731-190201.jpg
Hetsåt så mycket av thaibuffe att det nästan stod mat ur öronen på mig och jag mådde fysiskt illa.
Jag försöker undvika kolhydrater då jag får så förbaskat ont i magen.. Men av någon anledning har jag börjat tumma på det, och kan inte sluta.
Jag kommer få lida inatt då jag ligger på dass med kramper och skit längst låren hehe

20130731-190456.jpg

20130731-190525.jpg

20130731-190533.jpg

20130731-190542.jpg
Hann springa in hos ödmjuka, omtänksamma och vackra MICHELA i hennes butik. Fy tusan vad jag skulle ha kunnat shoppat loss där om jag hade haft tid och råd. Underbara saker! Skor, kläder och inredning

20130731-190914.jpg

Jag hörde av Tomas att någon bloggvän härinne klagat på att jag blivit för ytlig och tråkig??

Vet du? Det är så förbannat skönt att få vara det! Varför ska man lösa världsproblem när man har semester?
Det är väl helt underbart om man kan lägga sin tid på familj, hälsa och banala saker?

Hösten och verkligheten knackar snart på dörren. Det känns mycket skönare att kunna öppna utvilad.

20130731-191325.jpg
Ett tänkvärt ord….

Ikväll är jag sugen på kräftor! Har bett Filip köpa några paket så att vi kan mumsa med barnen.

Trist att sitta här på tåget. Har en ny bok, men ingen riktig ro att läsa.

20130731-191533.jpg
Har du läst den? Obehagligt att vara mamma och beskylld för sitt eget barns försvinnande. Jag har så fruktansvärt svårt att tro att ”föräldrarna är skyldiga”

Vad tror du?

0

Läsarkrönikan: Barn med särskilda behov…

Update: Teknikstrul… Inlägget blev försenat.
Onsdag! Nu så är det dags för läsarkrönika igen. Den här veckan har vi fått in en känslostark läsarkrönika från mamma Annsofie som är mor till ett barn med särskilda behov.
En mycket läsvärd krönika som sannerligen lyfter fram det positiva. Tack så mycket!
Vill du också få vara med på sajten med din krönika? Skicka då in den till magdalenagraaf@gsonmedia.se men likaså får du vara anonym! Tack på förhand!

Jag är en lyckligt gift 40-årig 3-barns mor från Örebro. Vi har två katter och nu även en hund och mitt liv är hektiskt, men jag skulle inte vilja byta för allt i världen.
Var på bröllop där det på mig stod ”går över lik för sina barn, och i hennes sällskap blir det aldrig några pinsamma tystnader”… ja det sammanfattar nog mig i ett nötskal.

Kram!

Annsofie

Barn med särskilda behov…
Ja du Oliver, jag smakar på ordet… har länge försökt förneka att du tillhör den skaran, har hållit andan under vattnet och hoppats på att det ska vara annorlunda när jag kommer upp till ytan igen, men ingenting händer.
Du gör framsteg, inte tal om annat men de kommer i små små steg när jag helst vill se dig ta sjumilakliv som du så väl behöver för att hänga med dina kompisar.

Jag börjar så smått inse att din framtid kanske kommer se lite annorlunda ut än för dina bröder. Du är ingen idrottskille och kommer troligtvis aldrig bli, men just nu är jag bara tacksam för det ska du veta, det är tillräckligt mycket med en hockeykille i familjen.
Du är ju mer en Komtek kille, heller hur? Där du kan sitta och greja och klura utan massa press och krav.

Kanske kan vi skratta åt det här när du blir stor, min oro över din framtid mm, kanske inte… det spelar egentligen ingen roll vilket så länge du finns hos oss och mår bra. Det vi nu måste inrikta oss på är att du ska ta dig igenom skolan med den glädje (som är ditt signum) och så smärtfritt som möjligt.

Var på möte i skolan i torsdags och pratade om din framtid. De pratar om att göra en utredning för att se om skolformen passar dig eller om du behöver gå i sk särskola. Detta innebär inte att du behöver byta skola, bara att du får jobba mot andra mål, men än så länge vet vi inte alls hur det blir utan kan bara vänta och se.
Mina tårar rinner efter dessa möten, men jag vet samtidigt att allt som sägs och görs är för att du ska ha det så bra det bara går, klara skolan och vara lycklig. Och för oss är det egentligen allt som räknas.

Jag ser din framtid som en krokig grusväg. Den går parallellt med motorvägen där dina bröder rusar fram i 110 km/h men innebär inte på något sätt att den skulle vara sämre, kanske t om tvärtom. Målet är detsamma men hastigheten är lägre och du hinner uppleva så mycket mera! Den lägre hastigheten passar dig (du går ju aldrig särskilt fort när vi är ute, heller hur? Däremot är du bra på att gå länge om du bara har roligt)
På din väg hinner du stanna och se skönheten i det som händer på sidan om, du kan känna lukten av nyslaget hö på åkrarna, hinner stanna och titta på rådjuret som passerar över vägen (som dina bröder troligtvis skulle köra över eller bara ana i ögonvrån). På din väg kommer du troligtvis också möta många flera människor som vill dig väl och som stöttar dig i allt du gör än vad dina bröder någonsin kommer göra (tyvärr måste jag säga för det borde vara alls rätt).
En annan sak som är bra med mindre grusvägar är att här kan man röra sig fritt. Vår hund Leia behöver inte vara kopplad och vi alla kan gå mitt i vägen eller zick zack utan att riskera bli överkörda! Den friheten har man definitivt inte på motorvägen, där måste alla hålla sig på ”sin” sida och inte sticka ut för då kan nån arg medtrafikant bli tokarg och skrika dumma saker.

Jag tror ju som sagt att det finns en mening med allt och är så glad att vi fick just dig, med speciella behov. Du har öppnat upp en värld som vi knappt visste existerade, en värld man normalt inte kommer i kontakt med om man har barn på ”motorvägen”. Tack vare dig har vi också fått kliva av motorvägen, tagit din hand och tillsammans börjat gå på den grusiga, krokiga vägen.
Vi har lärt oss se saker från en annan sida, börjat tänka mera kreativt för att hitta lösningar på problem som vi stöter på efter vägen, lösningar som vi inte skulle ha tänkt på om inte du funnits i våra liv! En grusväg kan ju innehålla många överraskningar, både roliga och tråkiga.
Stora vattenpölar att leka i eller tjällossning eller vattensamlingar som gör att man måste ta en ny väg för att komma framåt. Vi kanske får gå i diket för att ta oss förbi, eller lägga granruskor över de största vattensamlingarna och försiktigt balansera oss över, men det kommer gå, måste gå, vi klurar ut lösningar allt eftersom!

Tack, älskade älskade Oliver för att du finns och berikar våra liv så oerhört! Du lyser upp var du än kommer och ingen går oberörd efter ett möte med dig! Ta nu min hand, älskade barn, så fortsätter vi på grusvägen, jag ser en krök lite längre fram och undrar vad som finns bakom…kanske en sjö? Eller ett högt berg? Är det en sjö får vi simma, ett berg får vi klättra, men det spelar ingen roll vad som finns där bakom för tillsammans klarar vi allt!

0

Kurridutt

Mitt i all semester så pussade jag de tre andra barnen förväl och tog Tristan under armen för lite äventyr.

Nu är det äntligen dags att smita iväg och dela ut guldregn över Sverige! Idag har vi flera nya miljonärer (som inte vet om det ännu)

20130731-055419.jpg
(Vi är inte riktigt vakna ännu)

Tristan ska åka till sin kusin Mio och jag ska ta luftballongen mot ön Kurridutt.

20130731-055534.jpg
Igår hade vi ännu en slappardag, vi tog en långpromenad, åt middag på Saltan, tränade och besökte Filips bilhall (inte i jobbsyfte utan den äldsta och yngst sonens ihärdiga önskan)

Det är konstigt det där med bilar, det måste ligga genetiskt. Charlie smeker fälgar och skriker ”paaappas biiiilar” i sömnen.

20130731-055925.jpg

20130731-055940.jpg

20130731-055950.jpg
Det här är våra två favoriter igår

20130731-060022.jpg
Middag med vänner och massor av barn. Vädret var fint, men idag regnar det.

20130731-060055.jpg

20130731-060107.jpg

20130731-060151.jpg
Lite löpning, styrketräning plus en rask promenad efter det

20130731-060230.jpg

20130731-060245.jpg
Jag tränade bröst, armar, gäddhäng och benpress ”med maskiner”
Sen gjorde jag 35 armövningar och 100 situps.
Vi syns lite senare! ❤

20130731-060316.jpg

Kram x

0