Det händer inte mig, bara andra.

Tänker på hur många år jag bloggat. Sex år! Du har verkligen fått följa mig genom det mesta i livet.
Kärlek, skilsmässa, kriser,  förlossning, graviditet. Skid och solsemestrar, Nyår, julaftnar..

Skoj, bråk, barnens uppväxt, flyttar, Sigtuna, nystart, hundar, hamstrar, hus, vänner och arbete. Och nu så fruktansvärt tragiskt, min så älskade och förstfödde sons död..

Tänkte på en sak tidigare idag.
Vi vet alla att döden kommer en dyster dag. Men vi är så otroligt oförberedda? Jag var inte ett dugg rustad inför den här striden.
Sorg och saknad är ett avgrundsmonster utan dess like. Den skrämmer mig mer än vad något annat skrämt mig tidigare.
Ond, kall och utan barmhärtighet

Jag har börjat jagas av katastroftankar.
De vill inte släppa taget om mig.
”Döden kommer i tre”
Vem har missat det äckliga gamla talesättet?
Filips pappa somnade in i maj, Isak har lämnat oss. Vem blir den tredje??!

När telefonen ringer, när det knackar på dörren.

Har Charlie satt något i halsen på förskolan. Kommer min mamma bli sjuk.
Är killarna ovaksamma vid övergångsställerna och bli överkörda av en buss. Cancer. Bilolyckor. En ny olycka. Hjärtattacker, hjärnblödning, stroke.
Bli påkörda när de cyklar till skolan? Nedslagna. Falla från en klätterställning. Rattfyllerister, galningar?!

Jag är tillochmed orolig att taket ska ramla ner över Tristan i storarummet när jag nattar Charlie.
MEN det som skrämmer mig mest? Är att jag plötsligt insett att vi alla är dödliga. Och att jag kan inte, HUR mycket jag så inneligt skulle vilja och älskar mina barn. Skydda dem från allt ont i livet.

När jag glatt trallade genom vardagen tidigare, eller gnällde över skitsaker så fanns döden ALDRIG i mina tankar. I vår familj dör ingen. Det händer bara i andras familjer..

Nu ligger jag här och livet har stannat. Jag har svårt att se glädje eller mening i något just nu..
FAST jag har en fin familj och tre andra pojkar, så känns sorgen alldelles för stor för att orka bära.

Livet bara fortgår för alla runtomkring en. Människor skrattar, skålar. Folk på gatan, i butikerna…
Medans våran klocka och tid har stannat. Stannat totalt och kommer aldrig bli desamma.

Om du har dina små i rummet intill dig? Pussa och krama på dem en extra gång. Snusa dem i nacken. Stryk dem över kinderna.

Om inte, ring och säg att du älskar, saknar dem och att de är speciella, unika och värdefulla.

Man kan inte krama eller älska sina barn förmycket.

Rätt som det är, kan det vara försent. Och livet stannar. Utan rättvisa eller förståelse. Som mitt har gjort och säkert många andras.

image

Tack igen för att du tagit dig tid och skickat mig värme, lämnat avtryck i kommentarna och delat med dig av dina egna erfarenheter i sorg och saknad.

Stor kram

0

Bakslagsdag

Ett steg fram, två bak. Bakslagsdag. Kände mig någolunda pigg igår, och det får man lida för idag.

Någon har placerat en blöt och iskall yllefilt över huvud och axlar på mig. Jag kan tillochmed känna lukten av unken våt hund.

Fixade barnen till skolan imorse. Mysig morgon. Det fungerade  utmärkt! Men när alla gått hemifrån kommer känslan, tomheten och orkeslösheten över mig.

Vill bara sova! Krypa ner under täcket, ta en sömntablett  och sova bort dagen.

Tårarna rinner, men jag gråter inte. Känner mig bara tom och håglös.

Arg! Ilska kommer oxå med jämna mellanrum.
Jag skulle kunna lugga som tagit mina solglasögon ur min glasögonlåda, och skitit i att lägga tillbaks dem.
Jag är arg på idioter. Irriterad på värken i min höft som aldrig går över. Arg på myndighetsmänniskor.
Rycker till av ljud, få ont i huvudet av Charlies tvåårstrotsgnäll. Barnens höga röster.

Jag har nog aldrig känt mig så här lättretlig och ilsk tidigare i mitt liv.
Det pendlar verkligen mellan noll till hundra på några sekunder..

Filip stannade hemma från jobbet idag. Tvingade upp mig ur sängen och kör ut mig till stallet.

Ligger ofta i Isaks tonårsrum på dagarna.
Har gjort en fin plats med blommor, ljus, pokaler, album och personliga tillbehörigheter på hans skrivbord.
Hängt upp lite kläder i garderoben och ställt hans skor nedanför sängen.
Det är skönt att ligga där och titta på honom.

Det känns som om han är hemma på något konstigt sätt, men bara nere på seveneleven och handlar..

image

0

Graaf & Eberhard: De nya dödssynderna

GRAAFEBERHARD
Måndag igen och dags för podcast. David har varit nere i Göteborg och på bokmässan och fångat en intressant gäst. Vi såg honom i Skavlan för ett par veckor sedan och han heter Stefan Einhorn.

Stefan Einhorn professor i molekylär onkologi vid Karolinska institutet och också författare. Vi känner mest till hans bok ”Konsten att vara snäll” . Boken redogör också för vetenskapliga studier som visar att snällhet lönar sig och ger handfasta råd om hur man kan tillämpa detta i vardagslivet.

Nu är han tillbaka med boken ”De nya dödssynderna”. De klassiska sju dödssynderna, högmod, vällust, frosseri, girighet, lättja, vrede och avund nedtecknades för 1 500 år sedan. Men är de lika aktuella idag? Vad tycker svenskarna är acceptabla och oacceptabla egenskaper? Vilka karaktärsdrag är de värsta och varför? Detta diskuterar David och Stefan mycket kring i veckans avsnitt och erkänner själva vilka mindre smickrande karaktärsdrag de båda har.

Avsnittet är lugnt, stundom roligt och väldigt intressant och vi önskar vi hade flera timmar med Stefan egentligen och kanske kan vi träffa honom igen någon gång.

Vill du veta mer om Stefan hittar du allt du vill veta på www.stefaneinhorn.se. Stefan finns också på facebook och du hittar hans officiella sida HÄR. 

Lyssnar gör du via din telefon eller gå till Itunes och lyssna direkt på webben HÄR. Har du en Iphone fungerar appen Podcaster jättebra. Sök på Graaf & Eberhard, både i Itunes och i Podcaster. Du kan givetvis också lyssna direkt här på sajten, i spelaren här i inlägget nedan, eller i högerkanten.

Samtliga avsnitt från start, ligger också under ”Podcast” upp i menyn och också på Davids sida, www.davideberhard.se.

Vill ni höra av er till oss, gör gärna det på podcast@gsonmedia.se. Mejla oss gärna. Vi läser allt! Givetvis finns vi på facebook också och den hittar du HÄR.

0

Fiskelycka

Fiske är inte min grej alls. Men barnen tyckte det var spännande. Vi metade och la nät.

Om en stund ska vi filé a och grilla abborre och gäddorna och äta dem med kantareller och kokt potatis.

image

image

Det var en vacker kväll…

image

image

Tack för att ni finns! Jag läser era fina och kärleksfulla hälsningar och tårarna bara rinner längst kinderna.

Jag verkligen känner er kärlek och det värmer mig så oerhört..

Tack💓

Idag har jag haft en ok dag/morgon. Det är lättare när man är borta och har vänner och barn omkring sig. Man kan rymma från sina tankar i korta stunder.

image

Vi släppte iväg en ljuslampa igårkväll, och barnen valde en stjärna på himlen som var isak. (Självklart den som lyste starkast)

image

Kusin Mio hade spelat fotboll i närheten av oss under förmiddagen. Så han tittade förbi i lagom tid till kastfiske och nätlycka

image

image

image

image

image

Stor kram och tack för att du finns x

0