Stallet, Goliath och musik

Är i stallet! Har ridit. Det gick bra!!
Jag hade inte ont i svanskotan, och travade tillochmed.

Jag inser verkligen hur mycket jag  saknat det…
Hänga i stallet, lunka runt, och känna frihetskänslan från hästryggen.

image

Fick en fantastisk liten ”sele” av ANNA idag. Reflex, ficka och mobilhållare där man kan stoppa in hörlurarna i remmen så de inte faller ut när man mockar,  joggar eller åker skidor. JÄTTEPRAKTISKT! Precis vad jag letat efter.

image

Nu syns vi på vägarna!

image

Goliath har fått en liten inpackning och luktar numera 80 – tal

image

image

Lyssnar på en riktigt bra skiva..
Vad säger du? När jag pratar flytande nordsamiska så kanske jag ta lite sånglektioner och lära joika oxå hehe

image

Ett tips! Om du rider..
Köpte ett par sköna ridbyxor på XXL i Bromma för 199 kr.
Ett riktigt fynd!

image

Tröjan är en Maison Scotch köpt på SÖDER

image

Med stjärnor på armarna och en fin rygg

image

image

Var tvungen att köpa tidningen och läsa texten.
Älskar rubriken! Haha

image

Provar tyg till soffan.
Den ska kläs om. Vilken färg tycker du blir finast?
Beige med lite turkosa kuddar kanske?

0

Entrepreneur of the year

Det har inte hänt så mycket.
Inga katastrofer, inga olyckor. Skönt!

Jag går ständigt med en liten malande katastrofkänsla i kroppen. Nu har det varit en ovanligt lugn vecka? Så vilken sekund som helst smäller det, är känslan

Kanske måste jag ändra mitt tänkesätt..
Men det är svårt när man oftast faktiskt har rätt.

Föreläsning på konferensen. RIKTIGT roligt, inspirerande och bra. Cool kille! Har du inte hört honom? Rekommenderar jag det varmt…

image

image

Vi gick på gala. Samma som FÖRRA ÅRET

image

image

image

image

Oxå inspirerande!

image

Kram och godnatt x

0

Trapped in the pubertet

När man inte har ”fast telefon” hemma, så målar man inte teckningar längre.
(Inte jag iallafall)

Man klottraDE på telefonkatalogen, block, fiskbensvävstapeten och tillochmed på bordsskivor.

Ps: Till er yngre läsare. En fast telefon är en låda med en lur som är fäst i väggen med ett snöre.
Man kunde inte röra sig fritt, utan var tvungen att sitta still på en stol eller golv när man pratade med vänner och bekanta.

Jag kan typ inte komma ihåg när jag spontantecknade senast?

MEN idag hände det! Idag gjorde jag det!

Sitter på konferens, och är en sån där som aldrig kan ”föra anteckningar”
Folk omkring mig antecknar flitigt. Jag målar klotter.

När läser dessa duktiga människor sina små anteckningar? Läser de dem samma kväll, eller plockar man fram dem efter några månader, läser stödord och drömmer sig tillbaks?

Jag håller i blocket och ”låtsasantecknar” (för att se lite intelligent och duktig ut)

Vad som slog mig precis, är att jag har fastnat i högstadiet ”teckningsmässigt”

Hästhuvuden och ögon?!

image

Att teckna måste vara som att gå på gym. Man måste träna för att se resultat.

Vad ritar du spontant om du har en penna i handen. Är du oxå trapped in the pubertet ?

0

Heldag med syrran

Jag har haft en heldag med syrran idag.
Bilder??! Järnspikar. Vi har haft det så TREVLIGT tillsammans, att ingen av oss tog ett endaste foto. 

Vi har fikat, promenerat, pratat och kikat i affärer.

Jag tror att jag har kommit in i någon slags förnekelseprocess?
Svårt att riktigt förklara….

Jag vill inte prata om det som har hänt just nu. När någon vill komma in på ämnet, då snäser jag.
Min kropp säger ifrån.

Jag är så matt av alla tankar, funderingar, böcker och känslor, att mitt huvud håller på att sprängas.

Jag har svårt att åka ner till graven just nu. Det gör för ont. Det blir för definitivt.

Filip är där skottar och tänder ljus.
Jag är för feg…
Vill inte, vågar inte, kan inte…..
Inte just nu…

Jag håller för öronen och la-la laar. Stoppar huvudet i sanden. Visslar och låtsas som det regnar.

Undrar om det är kroppens egna sätt att säga ifrån. Tvinga systemet att vila.

Eller är jag inne i någon ny sorgefas?

Det räcker med att jag hör hans namn så börjar jag gråta. Det räcker med att människor pratar om ”sina liv, barn och tonåringar” så relaterar jag till mitt, jämnför, tänker och börjar gråta..

Jag känner mig otroligt känslig. Orkar inte med dipparna. Kroppen har tagit en paus.

Vänners barn. Deras framtida planer och drömmar?
När omgivningen gnäller över sina lata ungdomar.
-Håll käften vill jag skrika! Ni har era barn i livet, era jävla apor.

image

Legobygge och mat framför tv.
Har bara Charlie den här veckan.
Lugnt och tyst. Inga aktiviteter, fotboll eller storkok.
Slarvar lite med husmanskosten när vi är själva. Det blir mest snabbmat, spaggetti eller falukorv.

image

image

Fick tillbaks mina läxor imorse.
’A’ det är inte illa va??
Nog det enda A jag fått i mitt liv. Lite fel på uttalet ibland. Men det ska jag jobba med.

Kram

0