Sorg

Jag har läst klart min soegebearbetningsbok nu.
Jag har inte gjort uppgifterna, dem ska jag göra när jag läser om boken.

Många intressanta vinklar och ämnen.
Jag kan inte riktigt sluta fundera på hur dåligt förbereda vi är på sorg?

Det är intressant, men egentligen väldigt sorgligt.

Varje dag dör det ju människor på vår jord (det vet vi) varje sekund!

I våra egna liv, dör människor vi älskar, kanske våra föräldrar, våra barn, vänner.

Kanske har den verkliga sorgen INTE hunnit ikapp oss ännu?
Vi kanske läser i tidningar, vi ”låtsas i våra sinnen, täääänk om det där var jag, mitt barn, min mamma”
Vi föreställer oss, MEN vi viftar fort bort tanken, för att den gör för ont.

Vi är INTE rustade för sorg!

Vi har raderat, plockat bort ALLT som har med sorg att göra ur vårat moderna  samhälle.
Vi pratar inte om det!
Vi skickar iväg våra gamla för att dö.
Vi får inga verktyg i skolan?
Ingen första hjälpenlektion i hur vi ska hantera den?

När jag själv var liten flicka förskonades jag ifrån döden.
”Det är bättre att du minns mormor som hon var när hon var frisk”
Sen var hon bara borta, i himlen från ingenstans?

Som boken skriver.
Vi vet hur vi hanterar olyckor, ringer 112, Vi vet vad gör om vi bryter ett ben, någon sätter i halsen.

MEN vad gör vi om ett hjärta går sönder?

Vi pumpas och fostras från tidiga år på hur vi SKAFFAR SAKER för att få ett lyckligt och framgångsrik liv.

Vi söker beröm, vi ska vara snälla, attraktiva, vi vill ha uppmärksamhet, acceptans, julklappar, beröm, lycka, arbete, den perfekta familjen.

Som boken skriver:

Även om vi lärt oss mycket om hur vi skaffar saker, så har vi en oerhört begränsad information om vad vi ska göra när vi förlorar saker..?

Vi är så oerhört livrädda för döden.

Jag har svårt att tillochmed uttala ordet?
Jag säger Hellre att Isak gått bort, rest vidare, är i himlen, somnat, avlidit..

Jag AVSKYR att säga att han faktiskt är DÖD
Ordet skrämmer mig …

Jag hade INGEN som helst aning, ingen som helt förberedelse på hur RIKTIG sorg skulle kännas.

Vidrig skilsmässa, husdjur som dör….
Man sopar under mattan,  man köper en ny hund, man skaffar en ny kille.
Man går vidare, man är stark, man SKAFFAR nytt och fyller ut tomrum.

Sorgen har gjort mig paranoid.
Nu när jag har blivit omkullsvept av RIKTIG sorg.
Släng dig i väggen, misshandel, döda husdjur, missfall, skilsmässa.
Walk in The park FÖR MIG, I MITT liv

Vi är en stor familj (om man räknar ihop Filips familj, Peters, alla vänner och bekanta)
SANNOLIKHETEN att någon får bröstcancer, cancer, dör av ålder, råkar ut för en olycka, får en hjärtattack ett stroke är ju megastor nu?

Vem av oss blir den första?

Jag är helt inställd på att det kommer gå åt helvete i min graviditet.
Jag vet att det är en skyddsinstinkt.
En sköld, ett försvar. Jag räknar kallt med att den dör i magen. Dör under förlossningen?
Jag vägrar tro något annat.
Går det vägen? Ja då får de istället överaska mig positivt.

Jag hade verkligen önskat att vi pratade mer om sorg. Döda människor?
Att vi alla kommer att dö.
Vi kommer inte ifrån döden. DITT BARN kommer faktiskt oxå dö en vacker dag.

Hur gör man?
Det är så komplext, för det går ju inte att förbereda sig.
Ska man läsa sorgeböcker, gå kurser INNAN någon dör?

Jag önskar att jag hade fått mer information. Jag önskar att någon faktiskt hade talat om för mig att DÖDEN faktiskt kan drabba oss oxå.

Kram på dig.

Konferensen idag! Låg dag på jobbet.

Hoppas du får en fin dag, och att jag inte deppat dig förmycket så här mitt i veckan❤

0

Isaks vänner har skrivit en låt…

En av Isaks begåvade vänner har skrivit en låt till Isak.
Mitt mammahjärta gråter….
En annan vän vill att vi äter picknick på kyrkogården och pratar minnen.
Jag är så tacksam!!
Min älskade son FÅR LEVA igenom sina vänner, och det stillar min sorg och värma mitt hjärta..

NICK HAMMER Heter en av Isaks begåvade kompisar!

image

Du kan bla annat hitta honom och några av Isaks andra kompisar HÄR! (Youtube musikvideo)
En ANNAN av låtarna han gjort kan du ladda mer på SPOTIFY HÄR!!
GÅ IN OCH LIKE’A HONOM HÄR!
Jag är så stolt! Och vill verkligen hylla och lyfta fram coola och driftiga kids

image

Nick till höger och Lance till vänster…

0

Jag drömde om Isak inatt..

Det är jobbigare att vara tillbaks här i Filippinerna  än vad jag trodde.
Samma hotell.
Bordet där hela familjen satt och åt frukost.

Jag var bryskt!  Sa till barnen att de INTE fick slänga sina kläder på golvet för alla kryp.
Isak lyssnade inte….

När vi en morgon satt och åt frukost hörde jag ett avgrundsvrål från kortsidan av bordet.
Isak hade ställt sig upp, han hoppade! Han skrek och slog sig mot kroppen.

Efter några sekunder slet han upp dragkedjan på sin träningsoverallsjacka,  kastade den på golvet och skrek ännu högre.
Alla gäster i restaurangen satt som förstelnade med gapande munnar och stirrade på oss.

Ur jackärmen kröp det ut två stora kackerlackor..

image

image

Jag drömde om honom inatt.
Det är tredje gången jag gör det.
Det är så verkligt. Jag känner hans närvaro. Hans lukt..
Jag vaknade upp och grät så jag knappast fick luft.
Vi kramas, jag vill inte släppa honom. Jag borrar in mitt ansikte i hans nacke/hals och gråter.

När jag har mått som sämst.
En tid efter att han gick vidare, natten innan julafton och nu, då är det som att han känner det och fyller på min lilla mariogubbe med extra liv.

Jag gick igenom en mörk tunnel inatt, när jag kom till slutet så stod han där.
Det var lika verkligt som om han kommit upp till mig här, nu på stranden?

Jag frågar varje gång.
-Vad gör du här, vart har du varit??
Han svarar inte. Men jag känner hans värme och närhet.

Våran sång från begravningen har spelats i restaurangen två gånger.
Varje gång undrar jag om det är han som vill säga mig något?

Häromdagen åkte vi båt längst kusten.
Den filippinska mannen som körde började skrika, peka och veva med armarna. Framför oss simmade en delfin och 50 meter bort kom ett helt stim.
Delfinen lämnade inte båten utan simmade framför oss kilometer efter kilometer.
Lance tror att det var Isak som förde oss, följde oss längst kusten.

Konstigt vad vi människor letar tecken i allt?

Det var vackert.
Isak älskade havet.
Våra resa hit var den sista vi gjorde, hela familjen samlad….
image

image

image

Sista dagen.
Vi har varit på kliniken under förmiddagen. Nu har vi eftermiddagen ledig. Vi passar på att sola och läsa lite böcker.
I morgon åker vi hem…

image

Det är vackert här.
Jag har tagit en promenad längst stranden. Älskar ensamheten, tystnaden och stunden med bara mig själv.

Det känns bättre i kroppen.
Jag hade svårt att somna om inatt. Drömmen var så verklig.

Jag är tacksam för att Isak tittar till mig ibland.
Att vi kan kramas och att jag kan få fylla mina lungor med hans lukt och närhet

0

Igår var en sån där dag…

Igår var en sån där dag då jag INTE önskade att klockan ringde.

Tog bort mitt inlägg efter 40 minuter. Kändes för snyftigt…

Publicerade det igen. Skitsamma, jag kan ju inte vara ensam om att må dåligt ibland

Det kryper i kroppen, har tryck över bröstet och känner mig tom och ledsen.

On of them days again….

Har ställt in alla mina åtaganden och möten.

Ett litet bakslag. Har rusat på för hårt, spelat för tuff och stark, säger min hjärndoktor.

Det var väl KANSKE lite väntat sa han oxå?

Vissa biter ihop och kör fullt ut, andra pyskör. Men förr eller senare stannar bilen.

Min bil stannade i morse. Kunde inte andas när jag gick hem från förskolan.

Jag vilar idag, kommer vila lite mer. Vara snällare mot kroppen och sluta utsätta både den och själen för destruktiva handlingar.

Ta det lugnt, koppla bort sånt som ger dålig energi… Åka till Skåne, ta semester och inte ställa några krav på mig själv.

Hade man fått möjligheten att ”bara” sörja och ”vara”?
Men vet du vad…
Under mitt liv, under mina 39 år, så har jag ALDRIG varit med om så många människor som försökt sko sig på våran familjs sorg och utnyttja situationen som de gjort under det senaste 7 månaderna.

Det är faktiskt helt sinnessjukt!
Ska man skratta eller gråta?
Hade jag dragit ett axplock för dig, så hade du häpnat och inte trott att det var sant.

Vissa människor är verkligen inte friska i huvudet?

Men den vidriga gubben som på ett förkastligt sätt försöker tjäna sig en kova på Isaks död? Tog faktiskt priset idag.
Han puttade mig över kanten…

Jag är på riktigt lite rädd för mig själv. Känner mig som en aggressiv pit bull.
Jag kan bli så arg att jag ser svart.
Vill slita folk i stycken.

Sen kommer tårarna och de vill inte sluta rinna…

Man ska samtidigt försöka vara en bra mamma till de andra barnen….
Men känner ett ständigt misslyckande. Inte räcka till, att inte kunna hålla ihop säcken. Högarna bara växer och sprickorna blir bara större och större. Skuld. Man tappar kontrollen.
Sköta jobbet.
Vara stark.
Frisk.
Trevlig.
Le…..

Idag ler jag inte. Jag tänker ge själen semester. Försöka kontrollera mina vilda sorgsna, arga och svarta hästar.

Låta Filip eller någon annan parera alla sparkar. Sova och hoppas det känns bättre imorgon.

Kram, och tack för att du finns x

0